Ska vi gå på auktion?

Ja tyckte jag, så det gjorde vi. 

Vi var där i god tid, kollade in alla föremål. Det tog ca 1/2 tim. En brandspruta förälskade jag mig i omedelbart. Och lite andra grejor.

Tid fanns så vi tog en fika.    

Klockan blev 13 och det hela skulle börja, 5 över ropade auktionären : 5 MINUTER!   

En timme hade gått och ingenting hade vi ropat in. Två timmar och det började bli svårt att sitta lugnt på stolen, en tavla var allt vi hade. Man blir liksom lite snål när man går på auktion, jag vet inte varför. Min kompis blev hungrig, gick och köpte sig en korv. 20 kr.

Nej, det gick för långsamt.   

Och de saker vi ville ha skulle nog bli alldeles för dyra också , ska vi ge oss? Neeeeeej, den där brandsprutan var ju kvar. Alla linnehandukarna och lakarna som vi skulle ropa in då?

Vi stannade.     

ÅÅhh nej jag orkar inte sitta här mera, har så ont i fisken!   

Inte jag heller sa min kompis, jag har så ont i svanskotan!    

Brandsprutan stod kvar på långbordet och fyra timmar hade gått sen vi började. Våra inropade grejor hade plats 24 och vi skulle bara betala med kort sen åka till en släkting å äta å spela lite poker på skoj. Men nej, vi satt kvar.

Nu började fisken domna och svanskotan handlade mera att äta, skulle man kanske lägga sig i soffan därborta!

I frustration hade jag ropat in mattor som jag kanske inte behövde, hade tagit en tablett och var lite dassig.

Då hände det!

HÄR HAR VI NR 1118 EN KOPPARBRANDSPRUTA I 3 DELAR

FÅR JAG 300 FÖR DEN?

Jag klämte ihop fisken, trodde nästan jag skulle svimma! Min kompis var ute och motionerade sin svanskota så där fick jag ingen hjälp.

Ingen bjöd?

GE MIG ETT BUD DÅ!

Minsta bud var 50 kr. så det fick jag försiktigt fram och vips var det en som bjöd 60, ....70 sa jag då.

70 TILL KUND 24 INGEN HÖGRE?

Jo, sa jag då: 80 !

HAHAHAHAHAHAHAHA

Så kan det gå till på auktion!

Väntar man länge nog så kan allt hända.

Hejdå ses en annan gång!

Det är ju inte klokt, jag har varit "borta" från bloggen ett litet tag och allt är förändrat. Formatet, färgarna, t o m mitt lösenord.   

Eller....... kan det verkligen vara JAG som har glömt allt?  

Hur som helst är jag på gång, mycket vatten har runnit under broarna.  Nu sliter det i fingertopparna, vill trycka tangentbordet, vill berätta om mina nya grannar. Det är ju grannarna som gör allt det  ingen annan skulle hitta på. haha.

Vi ses snart!