Vi har diskuterat detta "skvaller"- problem i en liten grupp och jag har tänkt jättemycket efter.

Kan det vara så att om man talar "skiiiiiit" om någon så är det för att det är svårt att prata direkt med personen?

Och varför är det så förbannat svårt att konfrontera en person med negativ kritik?

Jag har letat svar hos mig själv, jag är ju nämast!

Det kan vara svårt att ta kritik, svårt att konfronteras med min egen litenhet. Att jag inte är så bra på allt som ex. att ta emot kritik.      

Ibland när jag blir kritiserat slåt jag bakut, ger igen, försvarar mig med näbb och klor!

Ibland kan jag ta emot , lära mig av kritiken och gå vidare.  

Kan det vara våra egna svagheter som får oss att prata skit om tredje person?

Jag ska tänka lite vidare på detta, nu ska jag laga mig en silla-macka!